Det är fruktansvärt att lämna sitt barn gråtandes. Jag hörde henne ända ned i trappen. Hon vet ju inte hur mycket det tar mig emot att åka, hur mycket jag önskar att jag aldrig, aldrig skulle behöva lämna henne. Min ögonsten. Jag älskar mer än allt och det var tåriga mammaögon i bilen på väg bort.
- Mobilbloggen
söndag 10 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar