Och det kan vända. Att umgås med fantastiska människor kan göra livet så mycket lättare.
På förmiddagen hade vi en fikastund med Linda och Alva. Vi lyckades få caféet, som vi brukar besöka, att öppna en timme tidigare. Och efter oss följde en ström att fikasugna människor. Så kan det gå när fikatarmen skriker. ;-)
På eftermiddagen fick vi finfinbesök av Linda, Oscar och Gustav - fina familjen! Vi åt, fikade, busade och svettades. Det är så fint att se våra livs levande barn leka tillsammans. Samtidigt delar vi en sorg som är så värdefull. Två saknade bröder. Två saknade söner. Utan dem hade våra vägar troligtvis aldrig mötts. Att dela är viktigt. Man är inte starkast ensam. Innan familjen åkte hem hälsade vi på hos Troysan.
(Och dumsorkarna har ätit upp den nyplanterade blommar, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Jag svor på kyrkogården. Det brukar jag aldrig göra.)
onsdag 21 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar