Natten till idag var ingen vanlig natt. Tack och lov. Eira vaknade klockan 22 och med plir i ögonen stod hon och skakade galler när jag kom in i sovrummet för att lägga henne ned igen. Det var här natten började skilja sig från övriga. E tyckte att det var dag. Efter en "sovvägrardag" måste det ha varit helsnurrigt i hennes lilla huvud och därmed tyckte hon att hennes föräldrar var oerhört orättvisa som enträget släckte överallt och med alla medel försökte få henne att somna om. Hon tjoade. Hon pussade. Hon bet. Hon grät. Hon hoppade. Hon flinade. Hon gjorde allt för att vi skulle ge med oss. Klockan var två när vi äntligen vann. Då sov hon med fötterna mot min haka. Gissa hur bra jag sov?
Nåväl. Ordningen verkar vara återställd. E har varit med farmorn idag eftersom både jag och pappaN har jobbat. Hon hade sovit bra (mycket, mycket bra). Nu har hon precis somnat och jag hoppas, innerligt, att det fortsätter i samma anda.
tisdag 27 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar