klappa lilla magen

Så var det kväll igen och mamman i det här huset tar sig en välförtjänt paus vid datoren. Jag har varit effektiv idag. Det till trots den extremt vakna natten. E var hysteriskt ledsen och jag och N fick turas om att vandra. När pappaN kommit hem från sitt morgonjobb och jag och E kommit hem från promenaden somnade de två. De sov, sov och sov. När klockan var ett vaknade de äntligen och E hade därmed sovit över lunch. Knasigt. Jag hade dock inte hjärta att väcka dem tidigare. Jag hann under den tiden redigera och beställa massvis med foton. Nu ska här fixas... PappaN fick brått till eftermiddagsjobbet och jag och E gjorde oss, efter lunch, klara för att promenera ned till familjecentret och vår psykolog K.

Eira har de senaste dagarna gjort en rush (fånigt det låter...) i utvecklingen. Varje dag kommer hon på nya saker, stora som små. En sak som gjort mig lite extra stolt är våra sångstunder. Varje dag sjunger vi en sång som går...

"Klappa lilla magen, lilla magen
klappa lilla magen, kinden med.
Näsan kan man dra,
i, i varje dag.
Munnen spelar bra
blubb blubb blubb"

I det där sista blubbet spelar man på munnen och det har jag gjort. Hundra tusen miljoner gånger. För några dagar sedan när jag som vanligt drog med fingret mot Eiras läppar gjorde hon ljudet. Mäkta stolt mamma. Men idag kära vänner. Idag. Idag spelade Eira alldeles själv. Med fingrar, ljud och hela baletten. Jag och pappaN stångade oss sprickfärdiga av stolthet. Ljuvliga lilla hjärtegryn.

Jag har fångat det på film och om jag någon gång får in den här på bloggen så lovar jag att ni ska få se. :-)