nytt kapitel

Ok, nu har jag tagit mig samman. Typ. Det vibrerar fortfarande lite lätt i mina muskler. Jag undrar hur det kommer kännas imorgon. Det här var utan tvekan den tuffaste omgången.

.

Nåväl. Eiras förkylning är bättre. Det är rosslet som sitter kvar. Kanske kanske var det lite bättre idag och jag hoppas att det fortsätter i den riktningen.Mitt i allt har hon bestämt sig för att lära sig krypa. Gunget har hon haft en tag, men nu är det nära nära att hon kommer framåt. Bakåt är lättare. Och stå. Hon vill stå mot allt. Och gå. Helst springa (jag tror att hon har lärt sig av sin kompis Albin ;-)).

~

~

Jag jobbade igår. Eira hade tagit sovmorgon till kvart i tio. Kul. Jättekul. Första gången på sju och en halv månad. Kul att det var just den här morgonen. Men ja' ä int' bitter... Jobbandet gick finemang och medan jag var borta hade pappaN och E haft besök av farmor och faster, gudfar Stefan och Xiao Jing. Strålande alltså.

~

~

Idag sken solen på oss. Det var en perfekt dag för mitt nya kapitel. Idag var första dagen på något som förhoppningsvis kommer mynna i något alldeles toppenbra. Efter lunchpromenaden hämtade jag filt, vatten och leksaker och sedan satt vi i skuggan på baksidan av huset. Eira gillar gräs. Så mycket att jag är rädd att jag kommer hitta grässtrån när jag byter blöja. Hon är snabb. Den där fröknen.

~