borta bra...

Måndag igen. Hujeda vad veckorna pinnar på.

Helgen var fin. Stockholm på våren är vackert. Mycket gå och väldigt intensivt, men vi har haft det bra. Eira trivdes alldeles utmärkt med så många människor att få full fokus av. Trots många nya intryck har hon varit så glad hela tiden.

Vi började dagen i lördags, efter väskavlämning på hotellet, med promenad på söder. Lite shopping efter vägen men mestadels gick vi omkring och njöt, av solen och sällskapet.
Framåt eftermiddagen samlades vi på ett av hotellrummen och skålade i champagne. Nja, jag och Eira skålade i vatten. Sedan bar det av mot restaurangen. Ett stopp blev det på kusin/gudmors gamla jobb - Gustaf af Klint - för lite påfyllning.

Jag var lite orolig innan helgen, hur det skulle gå på restaurangen. Egentligen tycker jag väl inte att en sådan plats lämpar sig för ett litet barn. Men än så länge kan/vill vi inte lämna iväg E för natten. Jag var orolig att det skulle bli för mycket intryck och att hon skulle ha svårt att somna och eventuellt bli ledsen. Obefogad oro skulle det visa sig. E sov på väg till restaurangen och vaknade när vi kom fram. Hon åt gröt (nä, välling kunde vi glömma), majskrokar och spexade. Sedan slocknade hon i min famn och sov sedan i babyskyddet bredvid pappa. Härligt.
Nej, den största oron stod pappaN för, som satte kött i halsen. Patrik fick hoppa in och göra heimlich, som tyvärr inte hjälpte. Tillslut lossnade köttet och pappaN kunde, om än lite mör i halsen, hugga in på efterrätten.

Mormorn, som ju var anledningen till allt ståhej, var mycket nöjd över sin present och tyckte att hon kände sig som drottningen - vilket hon också påtalade för alla vi mötte. ;-)

Skönt är det dock att vara hemma. Jag är en småstadstjej ut i fingertopparna. Jag trivs i lugnet. En dag då och då i en storstad räcker gott och väl. Idag gick vi broarna runt med Maria och Alva - en alldeles lagom aktivitet, såhär dagen efter utflykt.