själar säger aldrig farväl: ont

onsdag 16 december 2009

ont

Och plötsligt gör det så ont. Så ont. Det skulle ju inte vara såhär. Var tog du vägen?
Älskade barn.

2 kommentarer:

Frida Utter Eriksson sa...: Tänker på dig/er!
Vi måste ses snart igen och byta lite tankar och ord:-)
Greta är bättre men vill vänta lite till!

Kram på dig!!; 17 december 2009 kl. 10:49
Linda sa...: KRAM! <3 Tänker på er ofta.; 18 december 2009 kl. 14:40

Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troy som inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disa och i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.

Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.

Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.

Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥

Sidor

onsdag 16 december 2009

ont

2 kommentarer:

Tidigare skrivet