tillbakablick

Jag tänker tillbaka på förlossningen. Vilken resa. Vi startade på onsdagen. Inget hände, mer än elaka, onda värkar. Inget hände på torsdagen. På fredagen testades en ny metod och en timme innan avslut (ballongen skulle tas ut) lossnade den av sig själv. Vattnet togs. Värkar resten av fredagen, natten, hela lördagen, natten och sedan till slut föddes den vackraste stjärnan äntligen klockan 6.32 på söndag morgon.

-Skrik då lilla älskling.

Jag minns.

Jag minns rädslan för att det inte skulle komma något skrik. Det tog evigheter. N säger att det tog sekunder. Sedan kom skriket och lyckan vällde upp. Lyckan och tröttheten. Allt släppte.

Eira hade 9, 10, 10 i apgarpoäng.

Troy hade 0, 0, 2. Han skrek aldrig.

Eira skrek och det var underbart.

Nu har det gått mer än en månad och minnena från förlossningen kommer och går. Berättelsen finns nedskriven, från början till slut. Allt finns i kroppen och ibland lyser tröttheten igenom. Fortfarande. Men återhämtning pågår. Vår lilla flicka, den lindrande.
Eira betyder lindrande.