Det närmar sig årsdagen för mammas död. Som i många andra avseenden har jag också här svårt med tidspersepktivet. Två år. Så lång tid? Så kort tid?
Saknaden ligger och pyr.
Många säger att de förstärkt sin relation med sin mamma när de själva blivit föräldrar. Kanske är det här i saknaden finns. Det som skulle ha varit. Jag undrar vad mamma skulle ha tyckt om Eira. Är hon lik mig?
Jag är ledsen över att Eira inte har några morföräldrar i sitt liv. Kanske är det också i det som saknaden finns. En mormor som inte lever och en morfar som inte vill. Sorgligt. För mig, visst. Men mest för mitt barn.
Mamma skulle ha fyllt år den 3 oktober. Om igångsättningen inte hade stoppats hade Eira troligtvis blivit född på mammas födelsedag. Istället blev det den 4 oktober. På kanelbullens dag.
1 kommentarer:
Ja de va tur att du såg de så ni inte missar :) det blir nog bara jag eftersom Tomas nu kommer jobba dagtid, kommer ni båda? Kramkram från Caroline
Skicka en kommentar