"Och i vårt land så får man inte vara förmer.
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser."
Det är väl bättre nu? Ni är väl glada när ni har henne?!
Visst är vi. Så oerhört glada och tacksamma. Visst är det lättare. Men bättre? Han är fortfarande borta.
torsdag 26 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det har vi också fått höra... Hur svårt kan det vara att förstå att våra förlorade barn alltid kommer att vara saknade? Det gör ont faktiskt, att behöva förklara och försvara, fortfarande.
Kram!
Typiskt svenskar!
Jättesöt dotter & son har ni..Många kramar till er..
Skicka en kommentar