torsdag 26 november 2009

"det finns inga ord"

"Och i vårt land så får man inte vara förmer.
Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser."

Det är väl bättre nu? Ni är väl glada när ni har henne?!
Visst är vi. Så oerhört glada och tacksamma. Visst är det lättare. Men bättre? Han är fortfarande borta.

2 kommentarer:

Linda sa...

Det har vi också fått höra... Hur svårt kan det vara att förstå att våra förlorade barn alltid kommer att vara saknade? Det gör ont faktiskt, att behöva förklara och försvara, fortfarande.

Kram!

Anna sa...

Typiskt svenskar!
Jättesöt dotter & son har ni..Många kramar till er..