Det är omtumlande. Känslor svämmar över. Kärlek. De första dagarna trodde vi att någon skulle ta henne ifrån oss. För bra för att vara sant? Men hon är här. Sover mot våra magar. Tittar på oss med stora ögon. Talar med oss. Hon är här. Kärlek.
Eiras favoritsysselsättning är att äta. Inga tvivel om att amningen kommit igång. I fredagas kom BVC för att väga. Eftersom vikten rasade på BB och överskred de tillåtna 10% var vi lite oroliga för hur mycket som egentligen går i. Men oron visade sig obefogad. Vad som räknas som "normalt" på en vecka hade Eira ökat på två dagar. Det är nog grädde i mina bröst. Bra bra.
Själv känner jag mig rejält sliten. Efter några pigga dagar efter hemkomsten känns kroppen idag helt slut. Jag tror att det låga blodvärdet börjar ge sig till känna. Efter blodförlusten vid förlossningen fick jag två påsar blod och när vi åkte hem hade jag hämtat mig hyfsat, men nu känner jag mig matt. N tar hand om oss. Vakande. Jag knaprar järntabletter och hoppas på en vändning.
All kraft går åt att älska. Och det gör jag. Jag älskar så starkt, underbara lilla vän - mammas hjärta. Jag älskar dig.
söndag 11 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hejsan... Kommer du skriva nån förlossningsberättelse?
Det tar på krafterna, lätt att säga, men försök att vila. Och sova när du kan.
Åh så glad jag är för er skull.
Troy är stolt nu kan ni tro.
Skicka en kommentar