Vi är på resande fot.
Vi klev på, en höstig dag för två år sedan. Fulla av förväntan. Vi passerade mål efter mål, så säkra på att nå fram.
Det är så det brukar vara.
Vid resans slut tas steget ut och målet är nått.
Det brukar vara så.
Vi missade avstigningen, eller var det kanske så att vi aldrig kom fram. Vi blev avkastade. I farten. Trasades mot klippiga stenar och föll ned i djupa dalar, medan världen fortsatte snurra. Det tog lång tid innan vi tog oss upp. En lång väg tillbaka. Framåt. Med tungt bagage.
Målinriktade, sköra. Två små, stora människor på ny resa. Modigt. Farligt. Hoppfullt.
Hårt hållande varandra har vi rest. Den långa resan. Mot det högt önskade.
Med en alldeles för liten pojke vakandes.
Ingen fara mamma och pappa. Ingen fara.
Kanske har vi missat mycket på vägen. Det blir lätt så när verkligheten är skrämmande, trots att bättre vetande är att hålla ögonen öppna. Att njuta av varje sekund. Det blir lätt så att små saker blir stora. Att stora saker blir små. Livsperspektivet förändras. På en sekund.
Resan närmar sig sitt slut. Vi trampar otåligt. Sådär som är vanligt när man är på väg mot något nytt. Lyssnar uppmärksamt efter tecken på att det är dags att packa ihop. Packa av. Denna gång måste avstigningen få göras med säkerhet. Inga klippiga stenar. Inga oförväntade vändningar. Vi måste få kliva av i lugn och ro.
För där på perrongen väntar nästa resa och vi önskar så gärna få följa med.
.jpg)
Lilla liten i magen, v.38+4.
På väg mot en ny tid.
4 kommentarer:
Lägger lite bomull på perrongen så det blir mjukt under fötterna när ni kliver av och fortsätter mot nästa vagn.. Tänker på er hela tiden ska ni veta!! Skickar över kramar och värme med er lilla pojk. Här kommer han farandes genom molnen! Vänta lite.. Han var tvungen att stanna å busa lite med morfar Åke.. Men NU! Hoppas ni kände! <3
Åh Sandra! Jag hoppas att er fortsatta resa går bra, lätt och smärtfritt. Jag tänker på er i detta nu och tar er med i bön för framtiden. Stor Kram! / Emelie
fina, härliga, underbara du. 8 dagar är så kort men känns som en hel evighet, även om busen kan komma närsomhelst;)Skickar lite bomull jag också<3
Fina du och fina lilla liten magen. Den här gången ska ni ni hinna av i tid och påbörja nästa resa. Så måste det bli!
Tänker på er! Kram!
Skicka en kommentar