Snart kan även denna dag läggas till handlingarna. En dag som läggs lite extra på minnet. Hade en mycket trevlig f.m/e.m med en tjej jag inte träffat på evigheter, men som nu väntar liten och precis som oss bara har några veckor kvar. Det finns så mycket att prata om och jag ser fram emot hösten med långa promenader (hoppas) i trevligt sällskap.
Bjudna på mat blev vi av svärföräldrarna när N kommit hem för dagen och vips så sitter jag nu här och funderar på att gå och lägga mig. Ju fortare denna dag tar slut, desto fortare nalkas nästa - vilket onekligen innebär tid närmre lilla liten. Kärlek.
Vi pratar mycket, lilla liten och jag. Eller kanske är det mest jag som pratar. Jag talar om att vi väntar och längtar och att det snart är dags att komma ut till oss. Lilla liten buffar och puttas. Kanske som ett tecken på medhållning. Kanske inte. Det värker lite i mig att inte veta. Både av spänning och av oerhörd rädsla.
Troy finns med mig i varje andetag. Samtidigt som jag känner den växande kärleken för liten i magen känner jag kärleken för den son som inte fick stanna. Orättvisa värld. Men den lille pojken förde så mycket med sig. Så mycket han gav.
sista bilden med Troy i magen, v. 37+6
liten trollboll, 3DUL v.28
0 kommentarer:
Skicka en kommentar