upp och ner

Jag känner mig helt upp och ner. Skulle vilja gråta. Länge och högljutt, men det kommer ingenting. Varken tårar eller ljud. Istället är jag lite moloken. Allt känns bara jobbigt.

Fogarna gör ondare än någonsin. Det enda som inte gör ont är att ligga helt stilla på ena sidan, i ungefär tio minuter. Sedan är det dags att vända på sig och då gör det ont. Illamående slog till som en tornado för några veckor sedan. Jag hade hoppats på att det var en mycket tillfällig visit, men hulkandet har stannat kvar. Jobbigt. Att det dessutom finns massor att göra här hemma gör ingenting bättre.

Bebis virvlar som vanligt. Jag försöker så gott jag kan att göra det möjligt för bebis att ta sig runt, men måste erkänna att det inte är jättebekvämt med spjärn mot blåsan eller hårt tryck under längre tid mot revbenen. Bebis verkar tycka att det finns gott om plats.

Jag vet att det snart kommer vända, kanske redan imorgon kommer det kännas lite bättre. Då är vi iallafall en dag närmre Lilla liten. Nu väntar lite lätt benmassage av fina N (att ha en blivande sjukgymnast som sambo är iallafall inte ett dugg fel).

Take Care