lugn och ro...för mycket begärt

Nej, det här med lugn och ro verkar inte vara något som kan tas för givet med en lilla liten i magen. Efter några sömnlösa nätter med tilltagande smärta i övre delen av magen och en ännu större tilltagande oro med föreställande av både det ena och det andra kontaktade jag imorse MVC - vilket naturligtvis ledde till ett besök där. N började skolan idag så snälla mormor skjutsade mig dit. Ingen fara på taket tyckte BM, men ville ändå kontakta specMVC i Falun - som istället tyckte att vi skulle komma in. PUH. Om inte oron inte redan låg på max så hann det då växa sig skyhögt i bilen på väg upp, särskilt eftersom lilla liten tyckte att det var läge att ligga lågt med rörelser.

Väl där blev vi (mormor fick stå för skjutsen) mycket väl mottagna. En hel rad av diverse kontroller gjordes och bebis mår med största säkerhet alldeles utmärkt. Enda kruxet är smärtan i magen. På UL konstaterades att bebis fortfarande ligger huvud ned, dock med en liten fossing trampandes upp mot det onda området. Efter funderingar om det kan vara orsaken gav lilla liten av en höjdarspark och då kändes det faktiskt rätt troligt. När läkaren sedan också av misstag tryckte på revbenet och jag skrek i högan sky finns nu en stor misstanke om att älskade bebis varit alldeles för hårdhänt mot sin mamma och helt enkelt sparkat så hårt att det nu blivit någon slags inflammation som spridit sig. AJ, men ändå en rätt ok orsak - jag kan stå ut. Så länge älskade mirakel mår bra.

Här hemma hade vi orsakat en smärre hjärtinfarkt eftersom vi inte kunnat kontakta någon för att tala om att allt var ok, det enda oroliga N och svärmor möttes av var avslagna mobiler. Nu hoppas vi att detta var sista hjärtsnörpet för denna graviditet. Lugn och ro kanske är för mycket begärt - men försöka går ju kanske...