Nä, det här med äventyr är inte riktigt min grej längre. Trots att jag haft en mycket trevlig dag gör det nu ont i varje liten del av kroppen. Jag känner mig helt överkörd. Ja, med en rätt stor vägbula på magen då förstås. Lilla liten har varit relativt lugn under dagen, men kom igång med någon slags övning på väg hem i bilen, dock inga vändningsförsök vad jag kunnat känna.
Och älskling klarade tentan. Stolt som en tupp (höna?) är jag nu förstås - härligt!
I mina tankar finns en särskild familj som nyligen förlorat ett barn. Jag känner inte familjen, men de berör mig. Varmaste, varmaste tankar.
torsdag 27 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nej nu gör jag så igen, som så många gånger. Skriver något - sedan stänger ner det lilla fönstret utan att skicka.. För det blir bara fel, det blir inte tillräckligt. Men nu postar jag bara!
Jag kikar in ganska ofta. Tycker det är fint att få "följa" er... Ser att det "bara" är 34 dagar kvar. Längtar efter bilder på Lilla Liten. Längtar efter bilder på er med Lilla Liten som växer och utvecklas. :)
Och grattis till N.
Kram :)
Duktiga Niklas=) Håller alla tummar att busungen inte vänder sig igen. Miss u, längesen nu ju;)
Kikade in hos dig för första gången idag, jag har börjat läsa om din fina Troy, och skall fortsätta läsa en annan dag när jag har mer tid.Du har en jättefin blogg!! Många kramar från en änglamamma till en annan.
Mios mamma Jessi
Känner igen mig. Äventyr är tyvärr inget för mig heller. Inte längre. Det räcker med att gå till postlådan. Typ ;-)
Hälsa och gratta N!
Kram och trevlig helg vännen
Skicka en kommentar