Det är idag 12 år sedan finste vännen somnade in.
Hemska överjävliga cancer.
Jag minns det som igår.
Jag minns Dig som igår.
Hur vi turades om för att hålla sig sällskap på toaletten,
så att du inte skulle vara ensam.
Hur vi viskade hemlisar i din vilosoffa i klassrummet.
Dina mjuka händer. Jag minns dem. Jag minns Dig.
Jag minns hur alla ville vara i samma lag som dig, för du var
landhockeyns drottning.
Jag minns våra skinnväskor. Hur avundsjuk jag var på
dig, för att du hade den finaste.
Jag minns våra tipspromenader.
Jag minns solnedgången i Pellbo.
Vi var barn.
Jag minns det.
Jag minns vår vänskap.
Jag minns vårt sista möte.
Fina underbara M.
Du är så saknad.
Idag tänker jag på dig och din familj.
torsdag 9 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
*saknar och minns* Jag fick i allafall ge henne en av de bästa presenterna innan hon försvann. Det får mig att le ibland när jag tänker på henne, av lycka blandat med ledsamhet /Liselotte
Skicka en kommentar