tropisk värme och liten mamma

Brak lät det och in kommer en finurlig N som precis hamrat ned en kryddhylla i köket. Hmm. Undrar vad grannarna säger. Det bullrar oroväckande där inifrån och jag har försökt få honom att fortsätta imorgon. Men det är lättare sagt än gjort. Att få honom att sluta.

Lille plutt har gett ifrån sig några häftiga stötar efter att ha haft en något lugn dag (och gårdag), något som i vanlig ordning väcker oro och mardrömmar. Kanske beror det på värmen. Lille plutt verkar tycka om sol, men kanske inte denna näst intill tropiska värme som råder för tillfället. Jag försöker att inte klaga så mycket. Vet att det var mycket värre förra året. Nu orkar jag iallafall ta mig ut och svullnaden runt knän och nedåt uppenbarar sig inte förrän framåt kvällen. Foglossningen har dock ökat. Kvällar och nätter är värst. Det gör ont ont ont att vända sig om, vilket är ett nödvändigt ont för att det inte ska göra ont. Suck. Ja, ni förstår var jag vill komma.


I mina tankar ikväll finns mamma. Det är en saknad som ligger lite under ytan. Skickar bubblor. Jag vet inte riktigt vad jag saknar. Kanske det jag aldrig haft. Den mamma jag saknar är 25 år - kanske yngre. Det är de minnen jag har av en frisk mamma. En mamma som inte är bunden i rullstol. En mamma som smackar lite med läpparna när hon blir nervös. En mamma som inte har hängande nacke. En mamma som fnittrar hysteriskt och liksom jag alltid måste stå med benen i kors. En mamma som inte har svullna kinder av alla mediciner. En mamma med långa mjuka fingrar. En mamma som inte stirrar rakt igenom med glansig blick. En mamma som alltid har de snyggaste kläderna. En mamma som inte har ont. Som inte skriker. Som inte krampar. Som inte gråter. Mor, lilla mor. Jag saknar dig.