Jag läste en artikel. Några kvinnor som blivit mammor efter 40 intervjuades.
-"Och så är det detta med den enorma glädjen, säger G. Att äntligen ha lyckats. En 20-30åring har svårt att förstå det."
(G hade två jobbiga missfall bakom sig.)
Jag dömer inte. All sorg är sorg. Allt är relativt. Men det sticker i hjärtat. Hur vet hon?
Förtydligande: Det som sticker i hjärtat är när människor tror att det sitter i åldern. Hur vet man att en 20-30åring har svårt att förstå glädjen i att få ett levande barn? Alla människor är unika med egna livsberättelser, oavsett ålder. Jag vet att sorgen efter missfall inte är/behöver vara mindre än något annat. Sorg är sorg och ska inte jämföras.
tisdag 30 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Varje individ har sitt lidande på sitt sätt, man relaterar till vad man själv gått igenom, det gäller att vara ödmjuk när man hör någon gnälla över sko skav!
/mamma till 8 missfall
Anonym -
Visst är det så. Lidande kan aldrig jämföras med varandra. Man ska heller aldrig dra människor över samma kant. Alla har sin livsberättelse och människors upplevelser är deras egna unika.
Skicka en kommentar