Detta kort togs för knappt ett år sedan. Då, var det ca 6 veckor kvar till beräknad födelse men som ju bekant blev 4 veckor. Det fanns en livs levande liten pojk där inne och hade han kommit ut då, om än för tidigt, hade han säkerligen varit vid liv. Hade han så bara kommit ut några timmar innan han gjorde hade han säkerligen varit vid liv.
Hur ska jag kunna låta bli att klandra mig för det? Jag visste ju att något var fel.
Idag skulle det ha varit 11-månaderskalas här hemma på berget. På midsommarafton. Istället har jag ingen lust att klä mig idag. Jag skulle helst vilja krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. För dagar som denna finns inget att fira. Trots att jag många gånger om väljer att tro på livet finns ingen längtan om att fira, nej ingen längtan alls.
Det väntar en stor fest inom några veckor och om jag överhuvudtaget ska klara av den gäller det att samla kraft.
Grattis min älskade lille trollboll!
.
.
Det måste vara ett hejdundrande kalas i himlen, för idag fyller nämligen också fina fina vännen M 25 år.
Det gör ont i mitt hjärta att du inte får finnas här och fira med din fina familj och vänner.
Det är orättvist.
Grattis älskade fina vän!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar