nedstämd

Blev helt plötsligt ledsen. Jag är som en pendel som aldrig stannar. Antingen glad eller ledsen, aldrig mittemellan. Tycker ändå att det har varit några bra dagar, men så behövs bara en liten vindpust för allt att vändas upp och ned.

Fick nyss veta att en person som står mig nära (som jag lagt ned min själ i att hjälpa) väljer att inte träffa mig. Av vilken anledning vet jag inte, eftersom kontakten varit/är mycket bristfällig och mest varit från ett håll. Det gör mig ledsen. Nedstämd. Under min barndom var det mycket som lades på mina axlar. Jag fick växa upp alldeles för tidigt och jag fick veta saker som egentligen inte var menat för "barnaöron". Det finns tillfällen där jag känner att jag inte ska behöva ha ett ansvar, ett ensamt ansvar. Det här här ett sådant. En relation är mellan två människor, inte från den ena till den andra.