besvikelse, tapetrivning och änglabåt

Jag känner mig fortfarande upprörd efter gårdagen. När jag själv läser vårdvetenskap och har insikten i HUR stor betydelse vårdrelationen har känner jag mig rent av besviken, snuvad på ett gott vårdbemötande.

Skrämmande, en lättnad, otroligt, ambitiöst...
Det finns många sätt att beskriva det faktum att jag faktiskt snart är klar med min hemtenta fast det är 5 dagar kvar till inlämning. Första kursen, på hela utbildningen där jag känner att jag kunnat ta det lugnt och plugga när jag orkar. Visst, ibland behöver man piskan i ryggen, men efter patofysiologin tror jag hela klassen var totalt utmattad, så det har inte alls varit fel att kunna dra ner på tempot. Med det sagt inte menat att kursen varit "jättekul". Det är rätt mycket flumm och jag kan bara hoppas att jag förstått det hela rätt. Svårt också med översättning. Litteraturen har till stor del varit på engelska och när det gäller vårdvetenskap är det inte den engelskan som lärdes på gymnasiet.

"Interventions are purposeful actions to help the client retain, attain or maintain system stability. They can occur before or after protective lines of defense and resistance are penetrated in both reaction and reconstitution phases."

Ok att fixa översättningen ord för ord, men att verkligen förstå vad det betyder - ja, det är en helt annan sak.

Vi hade seminarium idag. Jag och bästa Carro var riktigt effektiva. Emellan inläggen passade vi på att riva tapeter, vi lyckades med alla väggar utom en - den bakom soffan. Vilken överraskning N ska få när han kommer hem. Det var nämligen det vi skulle tillbringa morgondagen med att göra.

Ikväll åker vi på föräldrarmöte i Falun. Skönt att ventilera. Det är en helt annan värld. Vi ser på varandra på ett sätt jag tror inga andra gör. Ingen dömer, tycker att något är konstigt. Alla är vi i samma sargade båt. Jag känner att vi får kraften och orken att flyta när vi varit där.