allt möjligt - om allt möjligt

Några dagar har passerat och en del har hänt, även om det till och från känns som att tiden står still.

Tapetseringen i vardagsrummet är.....KLART!!
Vi är så nöjda och jag är så otroligt stolt över N som är så fantastiskt duktig! Jag skulle vilja skryta om att jag också var lite delaktig, men det vore att dra lite väl i sanningen. Jag orkade med själva rivningen av gamla tapeten, spackling och slipning. Sedan tog orken och kraften slut. Här och var finns spår av Sandra-hjälp. Men N var den som fixade det stora. Och så bra det blev!
Äntligen, äntligen. Lite pyssel kvar - men bara sånt som får oss att må bra.

Så måste det väl ändå vara konstaterat att jag har det sämsta immunförsvaret någonsin. Ont i halsen kom krypande i lördags, tröttheten och feberfrossan lika så. Så slog det då ut i natt. Kanske är det en blandning av förkylning och pollenallergi. Så fort jag vistas utomhus svullnar de små andningshål jag ändå har kvar igen. Som jag längtat efter sol och vår och ändå sitter jag nu här, innanför fönstret och trånar ut.

Ny kurs -Ja.
Ny motivation - Tyvärr, inte.
När ska detta ta slut? I sommar?

Nu bär det alldeles strax av till BM. Snälla, fina svärmor ställer upp och skjutsar mig så att jag slipper andnöd halvvägs.

By the way, dansavslutning ikväll.