* Besök hos BM
* Besök hos psykolog K (som haft semester och som är mycket saknad)
* Besök i Falun på specialistmödravården
* Föräldrargrupp i Falun för föräldrar som förlorat barn (anordnas av Spädbarnsfonden)
Det är kväll och jag har precis kommit hem från showjazzen. Missade lilla gruppen, men imponerades av den stora gruppens färdigheter. Stolt är vad jag är.
Idag avklarades två av aktiviteterna.
Besöket hos K gick bra. Även om jag smått bröt ihop när jag såg henne och när hon med sina varma ögon frågade hur jag mår. Fasiken att jag tror att jag alltid måste vara så stark. Jag måste lägga alla krav åt sidan. Jag klarar ingen press. Kanske blir sjukskrivning min enda utväg.
Så åkte vi då till Falun. Tiden i väntrummet var lång. Dr JW var sen. En halvtimme sen. En av de längsta halvtimmarna i mitt liv. Jag kände hur livet rann ifrån mig.
Men dr JW gjorde plågan kort.
-Vi gör ett UL.
Jag vågade inte titta. Men så hörde jag hur han och N fnissade till.
-Titta, där är det någon som sprattlar.
Åh, underbara lilla vän. Du lever. Jag älskar dig.
Jag är lugn en stund. Tänk om det här kan gå vägen. Tänk om det kanske är vår tur nu.
När jag såg "bebisgadgeten" första gången tänkte jag...när det blir min tur. Om det bara blir min tur, ska jag också ha en växande bebis på min blogg. Många av mina gravida bloggvänner har också en, jag går med i gemenskapen. Ett litet delmål - att våga tro.
tisdag 10 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
klart du ska ha en nedräknare!! då kan moffa också hålla koll på hur stor bubblan är.. =)
bubblan känner vad du känner, våga tro min vän!
älskar dej så!! <3
Skicka en kommentar