* Besök hos BM
* Besök hos psykolog K (som haft semester och som är mycket saknad)
* Besök i Falun på specialistmödravården
* Föräldrargrupp i Falun för föräldrar som förlorat barn (anordnas av Spädbarnsfonden)
Alla aktiviteter är nu avklarade.
Igår hade vi tid hos vår fantastiska BM. Hos henne känns det tryggt. Jag vet att jag kan lita på vad hon säger och att jag kan tala om för henne hur jag verkligen mår. Det gjorde jag igår (vilket vill säga, dåligt) och hon tog prover och allt som hör till för att kontrollera att värdena är bra. Och tro det eller ej, men alla prover var över förväntan. Blodtrycket var normalt på 115/70 - vilket inte ska ge orsak till svimningskänsla och hjärtklappning. Inte heller mitt helt fantastiska blodvärde på hela 124 kan sammanknippas med symtomen. Blodsockervärdet var som vanligt bra. Även här var lösningen vi kom fram till - VILA.
Igår kväll var det möte i Falun med de fantastiska människorna i grupper för föräldrar som mist barn. Gång på gång slås jag av orättvisans makt. Jag önskar, så innerligt, alla de fina mammor och pappor lycka.
Längtan, glädjen, skräcken - allt känns som ett enda virrvarr i mitt huvud. Jag trodde, kanske lite naivt, att bara jag blev gravid igen så skulle det kännas "bättre". Kanske gör det det på något invecklat vis, men så har även känslorna förändrats. Jag kan inte riktigt känna den här glädjen som inte har några gränser. Min glädje har gränser. Den stoppas alltid vid tankarna på vad som kan förloras. Jag vill inte förlora mer nu. Vill inte. Orkar inte. Hade det varit bättre om vi väntat med att bli gravida? Vet inte. Jag tror inte att oron hade blivit mindre. Vi ville inte vänta. Väntan har redan varit lång.
Har precis haft besök av fina Cilia och hennes Alvi. Det har varit full rulle - med massor av bus. Precis vad jag behövde för en stund. Bli bortkopplad. Koppla av.
Nu ska jag fortsätta med näst sista boken - I denna ljuva sommartid. Bara ligga på soffan. Bara vara.
Take Care
torsdag 12 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej!
Hittade till din blogg oxå! Å va glad jag blev, hade ingen aning om att ni väntade barn! Ett stort grattis!! Förstår att orostankarna måste vara enorma, men ni får försöka se ljust på framtiden och ert kommande lilla underverk. Du finns i mina tankar ofta ska jag säga, hur "illa" det än kanske låter så uppskattar man livet på ett annat sätt när man inser hur skört det faktiskt är.
Ta hand om dig! Kram// malin
åh vad man längtar tills ni får träffa ert andra lilla underverk.
ska ni titta vad det är för liten en där inne?
hoppas du mår bättre snart..o tänk bara fina tankar. förstår att det är det svårt... :/
stor kram till dig
Hittade hit till din blogg nu från facebook.
Vill först och främst säga Grattis till bebisen i magen, en liten lillebror eller lillesyster!
Sen vill jag beklaga det orättvisa ni fått uppleva och går igenom, att er lille Troj inte ficka stanna kvar hos er. Den sorgen och saknaden måste vara så mycket jobbigare än vi som inte gått igenom samma sak kan förstå.
Jag tror inte det finns något rätt eller fel om man ska vänta eller inte med att bli gravid efter en så stor förlust. Ni ville inte vänta och då är det rätt för er! Visst kommer ni känna extra oro, både nu och framöver och det är orättvis att ni inte kan få känna enbart lycka! men jag tror helt och fullt att det kommer göra er till ännu bättre föräldrar som kommer uppskatta och uppmärksamma ert/era barn mer än vi andra föräldrar gör. Ta mig inte fel, jag älskar mina barn och gör allt för dom men jag tror att personer som varit med om stora förluster, vet hur orättvist livet är och ger det där lilla extra som vi andra inte tänker på/inte har förmågan att ge.
Jag måste också säga att hur orolig och dåligt du mår (illamående) så strålar det om dig, du såg pigg och fräsch ut på tentan när jag såg dig.
Långt inlägg, men din blogg berör mig så, och jag vill önska dig stort lycka till!
Alexandra
Malin - Hej o välkommen hit=) Jag fortsätter läsa på din sida. Spännande att läsa om andras tankar o funderingar.
Elin - Ja, tänk vad vi längtar. Den här bebis har en hel hejarklack här på utsidan=). Vi kommer att titta lite extra noga på filuren. Om det blir i Falun(om de kan se och vill säga) eller om det blir i Sthlm återstår att se.
Alexandra - Välkommen hit du också. Tack för dina fina värmande ord. Det som du beskriver är min stora förhoppning att Troys liv ska föra med sig - en eftertanke. En liten tanke om att tacksamhet och uppskattning för det som livet ändå ger.
Som sagt - tack.
(och det glädjer mig att illamåendet inte lyser igenom och att jag iaf ser ut som jag strålar, på tentan trodde jag definitivt inte att jag gjorde det ;-))
Skicka en kommentar