onsdag 4 februari 2009

oro och väntan

Vaknade imorse utan illamående. Känslorna kastade mig tillbaka till morgonen vi åkte till Falun efter att Troys sparkar saknades. Känslan av att något inte är bra. Igår hade jag ont i magen och ryggen. Tänk om bubblan inte mår bra. Jag inser att dagarna kommer fortlöpa på det här viset. Fyllda av oro och fruktan. Varje gång jag sätter mig på toaletten väntar jag mig blod i trosorna. Lättnaden när det inte blöder är lika stor som oron.

Vi har bestämt oss för att vi väntar barn, vi väntar inte missfall. Trots alla elaka tankar väljer jag att fortsätta tro och hoppas. Längtar efter lyckan. Men det är svårt, svårt att tro på att det faktiskt är vår tur nu.

Lilla bubblan - stanna kvar hos oss!

PS/
Illamåendet kom igång och jag har hulkat resten av dagen

7 kommentarer:

Charlotte sa...

Har hittat till din blogg. Stort Grattis till Bubblan i magen! :-)
Jag håller tummar och tår för att allt ska gå vägen och att ni snusar bebis till hösten...för det lärt bli i september eller så, va?

Ha det gott.
/Charlotte

Linda sa...

Åh vad jag känner igen mig, jag skrev något liknade hos mig idag. Det är skönt att se och veta att jag inte är ensam om mina känslor.

Vi väntar barn. Båda två. Men det är svårt att välja tillit.

Kram!

Anonym sa...

tänk att de aldrig vart så underbart att faktiskt må illa =)

det är lixom meningen nu gumman, 6mån efter att lilla troy-torsten kom till världen fick ni äntligen erat plus...

it´s a sign.

kram

ååååååååå sa...

Grattis!! Hoppas allt går vägen nu. Men det ska ni se att det gör!! =) // Verra (Beach på FL)

Anonym sa...

God bless the spya
And hulka is the shit
Blir det en Börje eller blir det en Britt?
Troy klappar mammas mage, känn och njut
Han längtar efter Bubblan som sen vill komma ut
Bubblan kommer stanna, det måste vi få tro
Skickar lite kärlek ända från Örebro. <3

lilla angelyne sa...

Tack för grattisönskningar! <3

Om allt går som det är tänkt borde bebis komma någon gång i september. Vet dock inte riktigt när än....

Anonym sa...

Så glad att illamåendet kom tillbaka, för kan du känna dig trygg av att må illa är det värt dig.

Sen blir jag glad när du säger att ni väntar barn och inte missfall. Jag håller tummar och tår att Troy kommer bli stolt änglastorebror nu.

Kram.