lördag 29 november 2008
9 månader
älskade trollboll, 9 månaders total
lycka och kärlek.
9 månaders förlust. Jag förlorade mitt barn och 9 månader av mitt liv. Mitt och N:s liv. Jag minns dagen vi plussade. Den 24 november var det ett år sedan den dagen. Den 24 november i år hade jag hög feber. Kanske finns något samband, kanske inte. Alla dessa datum som får oss att minnas den förlorade tiden. 9 månader har följts av ytterligare 4 månader, fyllda av datum som minner om ett annat liv. Vid den här tiden i fjol mådde jag illa, förfärligt illa faktiskt. Minns den 3 december, då vi skulle åka på julfest med jobbet. Det gick inte, jag fick stanna hemma. De flesta trodde att jag hade magsjuka. Själv var jag så lycklig att det inte hade spelat någon roll alls vad som hänt.
Jag kommer nog inte vara gravid till jul, möjligheterna är förbi. Det kommer vara tungt. Jag vill inte fira, det finns inget att fira. Jag vill vara med N. Det enda jag vill och önskar.
Igår var sista dagen på praktikperiod 1. Skönt men tomt. Tänk att jag inte ska tillbaka dit nå mer nu. Man ska ju aldrig säga aldrig, det kan hända att jag dyker upp i framtiden. Men inom det närmsta kommer jag inte komma tillbaka till BÄ. På måndag drar vi vidare till Fagersta. Ytterligare 6 veckor väntar. Ingen större entutiasm från min sida.
Tankar av
lilla angelyne
kl.
10:17
Etiketter:
bilder,
förr,
kärlek,
längtan efter att få hålla ett levande barn i min famn,
min väg till sjuksköterska,
minnesdagar,
Troy
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar