dagarna

Jag har jobbat i drygt två veckor nu och känner att jag ändå börjar komma in i det nu. Det är ett stort område och mycket av rutinerna får jag lära mig efter hand men det är roligt. Det är ett kul gäng som jag tror att jag kommer att trivas bra med. 

På hemmaplan roddar N på. Det är inte lätt, konstaterar även han. Så mycket som ska klaffa hela tiden. 

I veckan krampade D på fsk. Jag hade bilen och N skulle försöka få med en hungrig och trött Unni på cykel snabbt. Samtidigt slutade E skolan. Jag kunde inte göra så mycket från jobbet men det löste sig ändå fint. Bästa ambulanspersonalen såg till att D kom hem och Es pedagoger följde henne från skolan. Nu har vi provat det också. 

Assistansansökan rullar på. Snart ska vi ha möte med försäkringskassan för att gå igenom all tid. Det gör ont i magen att tänka på att kunna bli nekad. Varje dag inser vi att vi inte orkar.