den tiden på året

Den här tiden på året. Då när livet plötsligt, en dag för 8 år sedan, bara blev svart. Då när två förväntansfulla föräldrar plötsligt blev fråntagna allt de väntat på och längtat efter.
 Då när ingenting någonsin skulle bli. 

Vi har tre livsglada tjejer här hemma.
Huset sprudlar nästan alltid av liv. Ja, allt som oftast också av Dravetlivet men ändå. Så mycket liv. 

Trots det. Märkligt hur någon som aldrig ens varit här kan saknas så mycket. Någon vars hand jag önskar så få hålla men som jag bara under några dygn fick ynnesten att pussa på. Lukta mjukt i halsgropen. Pussa en panna som alldeles för tidigt blev kall. 

Jag födde honom. Han växte inuti mig, rakt under hjärtat och jag födde honom. 3628 g. Lång kille på 52 cm. Han var stor, stabil och hade sådant fantastiskt uttryck i sitt lilla ansikte. Liten älskling. Som han kämpade. 

Så mycket av allt. Så mycket av inget. 

Imorgon firar vi födelsedag. För även himlagossar fyller år. 

 

 

Så mycket förväntan, kärlek och längtan.

Juli -08.