semestern som tog slut

Semestern är slut. Vi har upplevt så mycket. Fantastiska minnen med fantastiska människor. Vänner för livet. 

Jag ska berätta för er men först måste jag samla ihop mig lite. Även all glädje, kärlek och lycka ger en överväldigande trötthet. 

i kroppen

Sorgen sätter sig i kroppen. Tar sig ut i varenda por. I början av vår resa utan T blev jag alltid sjuk runt månadsdagen. Olika fysiska besvär men alltid riktigt dålig. Nu håller det sig kring årsdagen. Jag har haft hjärtklappning och tungt att andas. Gått lite som i dimma. 

På blomsteraffären grät jag lite tyst. De var så fina och frågade om honom. Och Eira valde blommor. Han är inte med. 

Och kanske är det mer än sorgen efter T. Det är mycket sorg i livet. Saknad efter små flickor och rädsla för att förlora. För att själv förloras. 

Vi har haft besök nästan hela dagen och vi har blåst bubblor och fikat gott. Han är inte glömd. 

den tiden på året

Den här tiden på året. Då när livet plötsligt, en dag för 8 år sedan, bara blev svart. Då när två förväntansfulla föräldrar plötsligt blev fråntagna allt de väntat på och längtat efter.
 Då när ingenting någonsin skulle bli. 

Vi har tre livsglada tjejer här hemma.
Huset sprudlar nästan alltid av liv. Ja, allt som oftast också av Dravetlivet men ändå. Så mycket liv. 

Trots det. Märkligt hur någon som aldrig ens varit här kan saknas så mycket. Någon vars hand jag önskar så få hålla men som jag bara under några dygn fick ynnesten att pussa på. Lukta mjukt i halsgropen. Pussa en panna som alldeles för tidigt blev kall. 

Jag födde honom. Han växte inuti mig, rakt under hjärtat och jag födde honom. 3628 g. Lång kille på 52 cm. Han var stor, stabil och hade sådant fantastiskt uttryck i sitt lilla ansikte. Liten älskling. Som han kämpade. 

Så mycket av allt. Så mycket av inget. 

Imorgon firar vi födelsedag. För även himlagossar fyller år. 

 

 

Så mycket förväntan, kärlek och längtan.

Juli -08.