Mitt i vimlet av människor. Som frågar hur det är. Då känner jag mig ensam.
Tiden har gått och allt är som förr samtidigt som inget alls. Vi är här. Vi är ok. Trots allt. Måste hitta mig själv bara.
onsdag 13 januari 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och jag vet att det inte är så bara. Massa kramar och kärlek till dig Sandra
Älskade Sandra vad glad jag blir att få ett livstecken från dej!
Kram
Skicka en kommentar