Jag försöker att njuta av livet som föräldraledig. Emellan allt. Barnvagnspromenader. Frusna, knastriga löv. Luften klar. Bitande kall. Ren lycka över barnet i vagnen. Över de andra. Inget annat betyder något. Bara ni finns.
Min stora lilla Unni blev 6 månader igår. Ofattbart att hon redan varit med oss ett halvt år. Och tiden i magen förstås. Så oerhört efterlängtad. Och lyckan hon är. Lyckan hon ger.
1 kommentarer:
Nu sitter vi ju långt ifrån samma situation men är det något jag lärt mig som ensamstående så är det hur viktigt det är att njuta av de där ögonblicken för att orka fortsätta vara en så bra förälder man kan vara/bli. Så njut på av era stunder 💜
Skicka en kommentar