vägar

Vid det här laget torde jag ha lärt mig att livet tar sina egna svängar. En del påstår att man aktivt kan välja sina vägar men min erfarenhet är att jag mest får följa med. Vare sig jag vill eller inte. Försöker att välja allt jag kan men den här gången vann jag inte. 

Jag hade hoppats på lugna mysiga dagar hemma med vårt älskade nytillskott. 

Istället är vi tillbaka i Falun. Jag fick för två dygn sedan vansinnigt ont i ryggen och strax efter även feber. När jag knappt kunde stå på benen åkte vi in till sjukhuset akut. Det slutade med inläggning. Infektionen är än så länge utan fokus då inga odlingssvar har kommit. Man misstänker dock njurbäckeninflammation eller infektion i livmodern. Jag hade hoppats på klar förbättring idag men crp hade fördubblats sig och febertopparna bryter fortfarande igenom.

Nyss var familjen här och sprudlade lite energi. N har varit på provtagning och EEG med D. Känns märkligt. Det brukar vara jag som sköter sådant. Jag och Unni besökte BB för extra koll på vikten då mjölken kan påverkas av feber och infektion. 

Önskar så innerligt att det här snart är över. Vill bara komma hem och lära känna allt nytt. <3

hon är här

Nu är hon här. 

Ett fjärde litet underverk i min famn. Igår kl 03.57 kom vår tredje dotter till världen. 

Så oerhört älskad och efterlängtad.

Nu ligger hon på mitt bröst och jag kan inte förstå att det är sant. Att hon är här. Med röda toner i håret och kinder så mjuka och runda. Älskade barn.

våga

Det var en bra dag. Vågar jag säga det? 

Jag väljer att våga. Bakslaget kommer oavsett om jag glädjs eller inte. 

Det har varit en bra dag. 

Glada spralliga barn. Pannkakor till frukost. Få anfall. Vänner långt bort på FaceTime. En ny sparkcykel. God mat hos mormor och nytvättad bil. 

växa

Du & Jag 

framåt och bakåt

Dagarna går framåt trots att det känns som om det går bakåt. 98,2% av graviditeten är passerad och jag längtar så vansinnigt efter den lilla människan under mitt hjärta. Imorgon bär det av till Falun igen. Gång nummer två för denna vecka. Tack och lov för bästa förskolan (framför allt Ds resurs) som hjälpt oss så mycket under den här graviditeten.

Neuro ringde förra veckan ang D men dessvärre inget användbart i nuläget. Vi har justerat lite läkemedel, men på eget bevåg. Vi kom även överens om ett akutEEG för att se om de stegrande anfallen kan fångas. Ingen hade hört av sig förrän idag. Tid den 10/4. Så tröttsamt! Vi borde ha åkt in akut i helgen då det var som värst. Idag har hon kämpat på och ikväll klarade hon till och med ett hemmabad. 

Myokloniklustren är stora och så hårda för henne. Hon bara skriker till av rädsla och smärta. Borrar in huvudet i min nacke. Vill hålla handen. Hur skyddar man? Jag går sönder av att inte kunna. 

Vi har ägnat dagen åt påskpyssel. E har gjort påskkort på löpande band. Hon har övat så mycket på skrivandet och bokstäver och idag överraskade hon med att läsa en hel mening. Jag kan inte rå för att känna mig stolt. (Som en tupp... ;-))

Vi har planerat för en lugn påsk. Vi vill inte trigga D med för mycket stimulin. Hon är så skör just nu och behöver trygghet och lugn. E vill äta påskmat och provköra sin nya sparkcykel (som hon lyckades hitta i tvättstugan men som egentligen är en påskpresent). Det låter ändå som en lagom plan. 

Och ja, bebis du är varmt välkommen. När du vill. Gärna imorgon.