Jag har legat däckad sedan i onsdags. Värsta förkylningen på år. Dras med huvudvärk och under veckan trappades hjärtklappningen upp. Har känt av det mer de senaste veckorna men skyllt på allehanda stress. I fredags kväll blev jag rädd på riktigt då hjärtat slog så hårt att jag nästan inte fick luft. Jag kom in till akuten men rejält förhöjd hjärtfrekvens och låg övervakad några timmar. Olika infektioner i kroppen och stress tros vara orsaken. Jag börjar med hjärtmedicin igen hur som helst.
Disa fortsätter sin anfallsbana. Ledsamt. Vår neurolog ringde upp när jag precis var på väg in på akuten och det blev ett något förvirrat samtal men vi skulle få komma tidigare än planerat. Förhoppningsvis hör vi något imorgon. Jag har bestämt att vi åker in vid nästa kramp så vi får väl se vad som hinner först. Igår såg N henne krampa under några sekunder i sömnen. Det skrämmer mig. Hur mycket anfall har hon egentligen som vi aldrig ser?
8 kommentarer:
Vad ledsen jag blir över alltihopa. Önska så ni fanns närmare så jag kunde krama <3
Camilla - Vi ska kramas snart! <3 saknar er!
Så himla tråkigt att läsa... :( Krya på er!
En massa kramar och kärlek!!!!
Sänder några krya på dig- och styrkekramar
Tack och Kram -Terese
Kramar tillbaka till dig Helle.
Tack fina du, Emma. <3
Så ledsamt vännen. Nu när Linn sovit i tv-rummet har vi oxå observerat kramper på ca 30 s . Sådana som aldrig larmet säger till om. Sa just till C att jag tror Linn har många fler kramper än vad vi registrerar.
Kärlek vännen. Tonvis ❤️
Jenny - Så ni har också sett. <3 Det skrämmer mig massor. Hur handskas man med alla de...inte undra på att de har svårt att sova. ❤️ All kärlek till dig.
Skicka en kommentar