Vi hann med en till. Den som är med skriker med en alldeles särskild röst. Det finns ingen som kan misstolka. 3 av 3, orkar inte önska mer. Det blir som det blir.
Mitt i allt är julgodiset ändå färdigt. Klapparna är inslagna. Skinkan i ugnen och Bingolotto på tvn. Det är som det brukar fast ändå inte.
Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troysom inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disaoch i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.
Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.
Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.
Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥
1 kommentarer:
Åh, Sandra önskar så att ni får en lugn jul. Tusen kramar!
Skicka en kommentar