sänkt

Jag känner mig riktigt sänkt. Både fysiskt och psykiskt. Jag ver inte riktigt hur jag ska hämta mig. Livet är ett pågående kaos.

Jag ska börja jobba nästnästa vecka. Två dagar senare har E fått operationstid. Jag får hjärtklappning bara av att tänka på hur vi ska få det att gå ihop. 

Idag var första stora ångestattacken på länge. Jag har ändå haft dem under kontroll ett tag. 

Men det är såhär det ser ut. 

Efter den intensiva krampepisoden före jul har D varit storkrampfri. Massiva myokloniattacker har hon varje dag och kan knappt äta själv längre. Idag hade hon flera frånvaroattacker i ny skepnad. De var längre än de brukar och det enda hon kunde säga var "Rrr". Början till hypoton i kroppen också men sen bröts det av sig självt. Antingen laddar vi upp för större eller så är det en ny fas på ingång. 

E hade sin bästa O här på besök igår. Trots hennes dåliga humör (tror min PMS smittar av sig?!) lekte de i flera timmar och jag är tacksam för vardagens ljusglimtar. ⭐️