Imorgon är en annan dag.
Efter lunch väntar ett i raden av läkarbesök. Mycket står på spel. Efter jul förlorar vi dessutom vår epilepsisjuksköterska och någon ny har de inte än.
Förra veckan hade vi behandlat D i tre månader med modifierad Atkins diet. Första månaden såg vi skillnader vi bara vågat drömma om. Kanske var det omställningen för kroppen, kanske var det bara tur. De senaste två månaderna har varit tuffa. Kramperna har varit många, långa och fula. Myoklonierna likaså. Vad blir nästa steg? Vad har vi kvar?
Jag behöver ladda upp. Vara skärpt och beredd. Dessutom åker jag själv med D. Ett projekt bara det.
måndag 16 december 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lider med er frustration, lider med Disa som får gå igenom allt detta. Många många kramar till kämparfamiljen Pousette....<3
Tack och KRAM Lisa. ❤️
Skicka en kommentar