själar säger aldrig farväl: femte

torsdag 2 maj 2013

femte

Igår vårplanterade jag på graven. Det känns otroligt att det är den femte våren utan. I juli skulle han ha fyllt fem år. Stora pojken, ständigt saknad.

2 kommentarer:

Anonym sa...: <3-kram från gammel-moffa; 2 maj 2013 kl. 15:25
Robert & Elisabeth sa...: Va fint ni gjort på graven!; 5 maj 2013 kl. 21:22

Skicka en kommentar

Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troy som inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disa och i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.

Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.

Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.

Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥

Sidor

torsdag 2 maj 2013

femte

2 kommentarer:

Tidigare skrivet