grannkompisar

Jag blir väldigt sällan sjuk. När jag väl blir det verkar det liksom som om det aldrig vill ta slut.
Förra veckan var jag hemma, hela veckan, med feber och hosta som inte var av denna värld. Över helgen började jag känna mig piggare och i måndags var jag tillbaka på jobbet. Men så igår kväll kände jag mig som överkörd och slocknade före barnen. Ja och imorse vaknade jag - dunderförkyld. Igen. Tänkte att det kanske känns bättre under dagen, men njäe.Tjejerna är antagligen på väg åt samma håll. Nyss när jag var upp och kollade till dem tyckte jag att E kändes lite varm. Å vad vi behöver lite friska stunder.

Utöver sjukor har vi träffat på våra grannar. Snett mitt emot bor en familj med en historia som lite påminner om våran. De har dessutom en tjej som är lika gammal som E. E har spanat och spanat för att få syn på henne någon gång och igår fick hon det äntligen. Roligt nog fann de varandra direkt och efter någon timme hade E bjudit in henne och de lekte prinsessor på övervåningen. Det båda gott.

Nu ska vi se om den här mamman kan få sig några timmars sömn.

Tack för att ni hänger kvar.