snurr

Hej!

Det är inte så ofta jag inleder så. Men ibland känns det bra att titta upp och liksom konstatera att det är många av er som är kvar där ute. Som följer. Oss. Konstig känsla. Vi är ju liksom bara vi. Som kämpar och krigar i vardagen. Ändå stannar ni kvar. Det gör mig varm i hjärtat.

Ja, vardagen är ett evigt kämpande. Den största krigaren är Disa. Som har det jobbigt med större kramper flera gånger i veckan och någon form av epileptisk aktivitet flera gånger om dagen. Ett jobbigt besked i veckan av vår neurolog har gjort att världen blivit alldeles för stor, trots att vi försökt förbereda oss. På torsdag väntar diskussion av framtiden och hur vi på bästa möjliga sätt ska kunna skapa trygghet och lindring för D.

Samtidigt rullar vardagen vidare. Jag avslutade min andra vfuplacering, som var inom primärvården i fredags. I veckan var det tentainlämning och nästa vecka är det seminarievecka på skolan. Sedan drar nästa period med psyk- och medicinplacering igång. Jag har också varit på anställningsintervju, varvid jag faktiskt blev erbjuden. Men jag väntar ett annat spännande besked och med all snurr runt omkring krävs det att jag tänker efter både två och hundrafjorton gånger.

Positivt är att Eira har börjat inskolning på förskolan och trivs hur bra som helst. Det känns lugnt och tryggt. Idag var det dansavslutning och bio för mig och E. Jag älskar lyckan i hennes ögon. Det ger mig frid.