hur var det nu?

Man glömmer så lätt hur det var. Bra på sätt och vis, för jag tänker på att vara i nuet. Att uppskatta den tid som är nu. Med det är klart att jag älskar att tänka tillbaka på hur det var. Se på foton. Minnas.

När det gäller barnen går tiden alldeles för snabbt. Att leva i nuet, är liksom svårt att låta bli, men jag hinner så snabbt glömma hur tiderna varit.

D är en riktig klätterfia. Överallt och ingenstans. Helst upp på tvbänken och stå och vingla. Gjorde verkligen E så? Så klättrig var hon väl ändå inte?

Eller hur var det nu då?