Karantän över för denna gång. Tänk om vi skulle kunna hålla oss friska, på benen lite längre denna gång. Vi traskade ner till öppis på rytmik efter lunch. Trevligt som vanligt. Eira ville nog egentligen ha lite mer lekengagemang av mig än vad jag orkade idag. Öppis blir liksom också mitt andningshål i vardagen. Idag fick gjorde dock det dåliga "mammvetet" sig påmind när jag lyssnade för dåligt.
Jag finner inte riktigt orden här emellan. Så jag avrundar.
Mina tankar finns ikväll hos en av mina bästa vänner som tagit ett viktigt och svårt beslut. Underbara Du. Jag finns här. Som du funnits för mig.
Musik är bomull för onda sår. N presenterade denna för mig här om dagen. Jag älskar.
tisdag 24 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Oj, jag hade visst lite gråt som behövde komma ut, den låten öppnade upp en fördämning.
Kram till dig och din vän.
Ja, vissa dgr har man lite mindre ork och engagemang, men det är nog nyttigt för barn att se att vi inte heller alltid är på topp. Men jag vet, man får så dåligt samvete, man vill vara på topp och ge sina barn allt hela, hela tiden, men det går ju inte. Vi får jobba på att acceptera det.
kram vännen
Skicka en kommentar