Älskade mamma.
Jag minns din doft.
Jag kan än i dag förnimma känslan av att trycka fingertoppen mot din ringklocka.
Jag minns hur dina ögon rörde sig där bakom den dimmiga blicken.
Den som de sa inte kunde se.
Och kanske kunde du inte det.
Men jag såg att när jag talade, rörde sig något hos dig.
Kanske mindes du mig som liten.
Vad skulle du säga om du såg mig idag?
Jag minns dina lena fingrar. Dina smala, alldeles vita fingrar.
Jag har ärvt din ljusa hy. Men de långa fingrarna fick jag inte.
Jag minns ditt tjocka hår. Som ända intill livets slut var så tjockt.
Och rött.
Mamma.
4 år har gått.
För fyra år sedan viskade jag i ditt öra. (Jag är gravid.)
Den lilla pojken som skulle komma att göra dig sällskap. Allt för snart.
Då visste jag inte.
Varken det ena eller det andra.
Några timmar senare dog du.
Du dog när vi åkte där ifrån.
Jag saknar dig, mer än jag vet om.
I hjärtat. I magen.
Jag saknar.
DIG.
5 kommentarer:
Tårarna rinner när dina ord träffar mig, jag är så ledsen att din mamma inte fick vara med om allt det fina som finns i ditt liv nu.
Och hjälp vad ni är lika, flickorna och mammorna i din familj!
Jag önskar er en fin jul och är alldeles säker på att de som inte finns med er här finns med er ändå.
Åh vännen!
Vilken smärta! Jag tror att din mamma gick i frid, med vetskapen om att hon skulle bli mormor. Så oerhört orättvist och hemskt att på så kort tid mista sin mamma och sin son, jag kan ju bara föreställa mig :(
Jag måste säga att om jag inte sett att kortet var gammalt så hade jag trott att det var du och Disa, vika kopior (tycker iallafall jag)
Varma goa kramar till dig och de dina.
Du är lik din mamma, dina barn e lik dig. Förstår att saknaden e stor. Många Kramar till dig. /Marina
Ser riktigt tydliga drag av Eira och Disa i dig. :o)
Så många kramar till er /Liselotte
Skicka en kommentar