väntan

Jaha, dag 3 nu då. Jag är inte det minsta impad av gårdagen. Toppenpersonalen från lördagen var utbytt. Läkaren igår var i det närmaste osympatisk och inget som läkarna på lördagen sagt verkade vara viktigt. Inte heller att ta ett nytt allergitest, trots att det kan tänkas vara smart då D till och med reagerat på något medan vi varit här.

Nåväl.

Idag vet jag inte ens vad det är för personal eftersom det inte är någon som hälsat än. Jag antar att jag själv får ta tempen (vilket jag gärna gör) om en stund. (ja, nu kom det en Ssk iallafall, så helt bortglömda är vi inte.)

Så. Jag försöker att hålla perspektiven trots att jag känner mig en smula...uppgiven. I ett rum längre bort ligger en flicka med cancer och just nu känner jag mig oändligt tacksam över att det inte är vår verklighet, vad vi vet. Och jag lider med alla familjer som lever med oro och skräck för sina barns liv.

Vi väntar närmast på ronden för att eventuellt få svar på det "minieeg" som gjordes i lördags och som hon "turligt" nog hade på sig under en kramp. Dessutom väntar vi tid för EEG och MR. Vi får se om vi blir kvar eller får åka hem i väntan. Just nu hoppas jag på det sistnämnda.