Ja. Trots sjukdom och elände blir det första advent hos oss också. Jag dras dock fortfarande med feber och allehanda andra mindre trevliga symtom, så det har varit aningen tungrott. Samtidigt gnager det ju i mig för allt som jag hade tänkt inför första advent. Att göra med flickorna. Förra året var jag ju mitt upp i praktik och i år är det ju också Disas första.
Nåväl. Två adventsstakar är pyntade. Gardiner, stakar och stjärnor på plats. Dessutom blev det bullar mot kvällen. Och därefter var krafterna slut.
Tack min älskade man som ställt upp mer än någonsin. Jag kan helt ärligt säga att den här febern är milatals resor värre än att föda barn. Och då också Eiras maratonförlossning inräknat.
3 kommentarer:
Tack för dina värmande och tröstande ord i dagarna.... Livet är verkligen inte lätt. Orättvist och jävligt kan jag skriva under på..... :-(
Men tänk ändå vad långt vi har kommit och vad vi ändå har läkt.... människan är otrolig...
Jag hoppas att både du och lilla D är på bättringsvägen och att ni verkligen fått er beskärda del av sjukdomar nu...
KRAM
Så fint ni gjort och att du orkat det trots att du varit så dåligt. ERa barn har fantastiska föräldrar och ibland blir det inte som man tänkt sig, men det räcker alldeles utmärkt ändå. Jag förstår dig dock, jag blir ofta själv så besviken när man tänkt göra en massa med sina barn och så blir det inte så, men man får se det man faktiskt gör, jag jobbar på det.
Kram till er
Hoppas du har fått blivit frisk nu, eller i alla fall är på bättringsväg..
Det viktigaste är inte pyntet inför advent och jul, det viktigaste är familjen så var rädda om er..
Stort tack till dina gratulationer:)
Kram
Skicka en kommentar