Då var det dags igen. Prövningarna livet för med sig tar ingen hänsyn till hur mycket människan känner att hon klarar av. Men jag vet ju att jag inte har några val, för mina barn orkar jag allt.
Igår kväll krampade Disa igen och efter långa minuter utan bättring trots kramplösande kom så ambulansen igen. Färd först till närakuten och sedan vidare till Falun.
Nu är vi inlagda i väntan på vidare utredning efter otäcka kramper även idag. Tacksam dock över att vara under övervakning.
Nej, mammahjärtat har svårt att få ro. Lilla älskade groda, måtte allt bara bli bra.
lördag 19 november 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fy så jobbigt, jag vet hur det känns! kram
Åh stackars lilltjejen,hoppas dom kan hitta någon förklaring till att lillgrodan inte mår bra..
Kramar till hela familjen
Åh älskade vännen, lider med er, stackars stackars liten:( nej ni ska inte behöva ha mera skit nu, vet faktiskt inte hur mycket en människa ska klara av... Tänker på er och skickar styrkekramar och energi! <3 <3 <3
Skicka en kommentar