tisdag 5 juli 2011

med nya ögon

Det har hänt mycket på en vecka. Disa är mer vaken. Hon testar olika ljud. Gurglar lite lätt och rycker liksom till av förvåning när hon inser att det var hon som lät.
Vi är också väldigt tacksamma över att liten funnit en behaglig dygnsrytm med en lång sovperiod på natten.
Eira är väldgt stolt över lillasyster. Hon vill gärna pussa och klappa. Det är ren och skär lycka att se dem tillsammans. Så fina. Så underbara.

Jag skriver ofta om hur tiden rinner förbi.
Och jag känner det så starkt nu.
Jag skulle bara vilja sätta ned foten och stanna allt.
Se mig omkring.
Med lika öppna och nyfikna ögon som Disa.
Liksom se allt på nytt.

I väntan på Disa oroade jag mig hur jag skulle få kärleken att räcka till.
Hur skulle jag få mina armar att räcka till?
Men Disa överväldigade mig med sådan kärlek att jag fortfarande känner mig snurrig.
Molndansare.
Och även om jag ibland önskar att jag hade lite längre armar, så räcker de till.
Och jag kan inte med rättvisa beskriva hur lycklig jag känner mig när de somnar på varsin arm.
De två.
Mina ljus. Mina fina.


Och någonstans vet jag att det smyger sig en liten pojke tätt inpå. Jag kan känna hans närvaro.

3 kommentarer:

Maria sa...

Jag blir så rörd ibland när jag läser, du skriver så fint och äkta att jag kan känna saknaden i mitt hjärta! kram på dig

Anonym sa...

Så mycket känsla i dina ord.

Den lilla pojken beundrar nog sina vackra småsystrar.
/Anna (muminmamma)

Line sa...

hon är så fin! kram