Det är kärlek för mig.
Kärlek att se mina levande små med sin pappa.
Lika hjärtligt bubblande lycklig jag blir av deras samhörighet,
lika ont gör det mig att någon inte är med.
Disas första veckor i livet har om och om igen påmint mig tiden som gick oss förlorad.
Det kanske inte märks. Inte syns.
Saknaden gör sällan det.
Men den finns där.
Kanske tar den form i att jag pussar lite extra.
Pussar mjuka kinderna. Snusar lätt i varma nacken.
Jag älskar, lite mer.
Jag känner det i kroppen.
Att hans dag snart är här.
Tänk så annorlunda allt är i år.
Idag har Disa funnits med oss i fyra veckor. KÄRLEK!
3 kommentarer:
Extra stark Kram till dej.
Jag kan bara tänka mej hur känslorna svämmar över och man återigen blir påmind om allt som vi inte fick med våra små änglar......
Det är nog som du säger att man har vett att uppskatta det man har lite extra mycket när man vet hur mycket det finns att förlora. Saknaden syns inte men jag kan tänka mig att det känns. Hon är så fin eran lilla nykomling som nu är fyra veckor! Stornsyster är också så söt! Kram
Känner igen mig!
Just nu har jag såna otroliga känslostormar, så fylld av kärlek och lycka..sorg och saknad. Gråter av allt detta också, allt är så starkt.
Kram
Skicka en kommentar