Det är liv och död. Hela tiden.
Jag har en ledsen känsla i kroppen och har gjort mitt bästa för att hitta annat. Men den finns där. Jag hittar liksom ingen plan mark att stå på.
Imorgon är det måndag. Igen. En vecka över beräknad tid.
- Mobilbloggen
söndag 12 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du är duktig och tapper!! Snart har du en liten bebis i dina armar.
Det är ju jättejobbigt de där sista dagarna och såklart är det extra jobbigt för dig efter allt som du varit med om.
Visst var de villiga att sätta igång dig när du ville??! Gör det, jag blev igångsatt med Livia och det var inte jobbigt alls. Vad du än bestämmer dig för så är det inte många dagar kvar nu!
Hoppas att du snart hittar den där positiva känslan!!
Kram
Du är så tapper!
Jag hoppas så att du ska få uppleva den naturliga förlossningen, men pressa dig inte för hårt bara.
Du har kämpat och kämpar på fantastiskt bra. Förstår din känsla, jag bär den jag med, att man liksom vacklar och inte vet var man ska sätta nästa steg på ngt vis.
Tänker på er så mkt och kollar ofta in här :P
Kram Jessica.E
Älskade du. Du finns i mina tankar hela tiden. Jag håller din hand, hoppas du känner det! Snälla pyret kom ut till oss nu!! LOVE
Guuuu, va duktig du är som orkar hålla ut!!! Lilla mirakel kommer nog när som helst nu:-D *hoppas*
Lycka till kära vän!!!!
Kram<3<3
Åå vännen, snart hör du älskade miraklets första skrik, snart har du honom/henne i din famn ^^
Tänker på er.
Kramar
Kramar, styrka, värme, masssa kärlek till dig fina Sandra!
Skicka en kommentar